P.T.

P.T. väcker gamla minnen

En hel del nyheter och nya trailers har dykt upp på Gamescom som fått en att längta efter dessa titlar ännu mer. Men det som var en extra kick i magen var då teasern till P.T. för min del.

Under Sony’s presskonferens presenterade man P.T. en interaktiv teaser, alltså en demo som man själv får spela som i sin tur avslöjar ett kommande spel.

P.T.

Så på kvällen/natten så drog jag igång spelet, sambon hade gått och lagt sig och nu så blir det äntligen svart en tid på kvällen, så med släckta lampor sitter jag alldeles själv i mörkret med en PS4-kontroll i handen . Jag vaknar upp i ett rum och dörren framför mig öppnas på glänt. Vemodigt tar jag mig till dörren och öppnar den. Jag står i en korridor som är tänd med lampor jag känner mig ganska lugn i det stadiet, korridoren är fylld med tavlor och det första jag passerar är en liten vrår till min högra sida där jag ser en klockradio, flaskor och burkar står i hörnen, det ser lite pundaraktigt ut. Längre fram har jag en byrå på min vänstra sida med ännu mer foton, tavlor och en telefon. Till höger så fortsätter korridoren med en dörr på höger sida och lite längre fram så är det en ytterdörr till vänster samt en till byrå på höger sida med tavlor, nycklar, askkopp och en radio som låter. Fortsätter man rakt fram så kommer en dörr med en trappa ner till den sista dörren som förrädiskt leder det hela till en loop.

Successivt när jag loopar så börjar det hända saker. Dörren som leder ner för trappan stängs framför min näsa och kort därefter hör jag hur en dör bakom mig öppnas, kallsvettigt vänder jag mig om och ser nu att badrumsdörren står på glänt. När jag närmar mig dörren så ser jag hur kackerlackor börjar komma från rummet. Jag ställer mig en bit ifrån och zoomar in i springan, något kommer mot springan och drar igen dörren med en smäll, nu bultar hjärtat något kopiöst och jag tänker för mig själv – Varför skulle jag ge mig på det här nu, ensam, i mörker. Dörren till trappan öppnar sig och med ett hjärta som bultar snabbar än Dragonforce-trummor och gitarrsolon tar jag mig dit.

Ut i samma korridor går jag och ljuset börjar minska vilket gör att stämningen känns väldigt olustig. Passerar runt hörnan och nu öppnas dörren till badrummet. Jag ser något ligger och blinkar på golvet i badrummet, viljan att gå in i badrummet är inte på min önskelista då jag precis vittnat något som drog igen dörren innan, men jag tar mina kliv in och jag plockar upp en ficklampa som till synes låg blinkande på golvet, självklart hör jag hur dörrhelvetet går igen bakom mig. Panikslagen inser jag att jag är inlåst i badrummet, men va fan är det jag skymtar i handfatet, något förvridet ting mörkröd, ser ut som ett foster och huvudet ser ut som en val. Det tar inte lång tid förs den lila äckeltinget börjar gråta som en bebis och jag hör steg utanför dörren som kommer närmare, jag ser i spegeln hur handtaget långsamt åker ner. Helvetet bryter ut och någon rycker i dörren, förstelnad står jag och bara glor på dörren som jag tror ska åka upp med en ruskig fart och att något ska flyga på mig, men det avtar och dörren åker upp på glänt. Jag vill ut men samtidigt inte, rädslan är obeskrivlig, jag ville inte in i rummet jag är i och nu vill jag inte gå ur det. Men the show must go on och jag tar mig ut. Dörren till trappan är nu öppen och illa kvickt tar jag mig dit och igenom.

P.T.

Nu är jag tillbaka i korridoren med en lampa som lyser, mörkret blir allt tätare och när jag rundar hörnan så hör jag radion igen. Samband med när jag lyssnar på radion så börjar jag höra någon som andas med en kvävande andningar, men kommer det också från radion? Samtidigt som någon pratar i radion så kommer det kryptiska ord som säger – You can’t trust the tap water, 204863, Look behind you, I said, look behind you. Nackhåret reser sig när jag inser att dessa andningar fortsätter fast radion tystnat och där… Trycker jag på home-knappen. Jag inser att jag kan inte fortsätta här och nu jag måste pausa och tända lampor, prata lite med katterna sätter på vanlig tv, rensa hjärnan alltså.

Dagen efter fortsatte jag med P.T. och då gick det bättre fast jag skrek till en gång även fast jag hade lampor tända och sambon till sällskap.

Jag har funderat varför jag reagerade så på den här teasern då jag inte är så lättskrämd, jag menar jag har kört många skräckspel själv i mörker, såg den första Paranormal Activity själv i mörker när jag bodde själv, okej den var creepy 😉

Anledningen hur jag fick så starka känslor till spelet var nog för att jag var med om en kuslig händelse när jag bodde ensam, låt mig berätta.

Jag kom hem relativt sent en kväll och hade tagit några järn och jag var riktigt trött. Så raka vägen till sängen var det. När jag lagt mig ner så låg jag på magen med ansiktet från dörren in till sovrummet. Plötsligt tycker jag det känns som om jag sjunker ner i sängen samt att det är som om någon sätter sig bakom mig, och så är det som om någon andas och att andningarna kommer närmare och närmare. Från den stunden jag känner den känslan samt tycks höra andningar så är det som om att gå från lite lullig till spiknykter. Jag vänder mig om och givetvis ingen där.

Det som gör det hela lite mer kusligt var att damen som bodde i lägenheten innan hade dött där samt att det var i sovrummet. Min före detta flickvän berättade för mig att när hon satt i sovrummet och sminkade sig så tyckte hon ibland hur någon stod i hallen och iakttog henne. En dag när jag inte var hemma satt hon i vardagsrummet och såg i ögonvrån hur någon passerade ute i hallen och hon tänkte att det bara var jag som gick till toan, men insåg kort därefter att jag inte var hemma. Kusligt värre när man tänker på allt det här.

Jag har givetvis diskuterat detta med min sambo som jag är tillsammans med idag och hon tror att det mycket väl kan ha varit ett spöke där, jag tror dock det som hände mig var att jag drömde men var halvt vaken, men vem vet??

Men P.T. väckte gamla minnen för mig och det var riktigt läskigt men en grym teaser för ett kommande spel som jag inte riktigt vet hur jag ska klara att spela då Kojima har berättat att man kommer inte hålla tillbaka på skräcken. Kommer det hålla mig på torna som P.T. gjorde som kommer jag nog vara mentalt förstörd för resten av livet efter det 😉

Tack Kojima för att du bevisar att skräckspel än idag berör.

Kommentera